Yeees, de var precis det jag skulle göra. Lånade systers killes kängor som är sisådär 5 nr för STORA. Vägen till roskiset gick fint, gick sådär klumpigt som små barn gör när de har lånat pappas skor. Men vägen tillbaka blev mindre lyckad. Skulle gå lite raskare och så tog ena snöret fast i kängans ena hake, så stegen blev bara kortare och kortare och jag tappade helt kontrollen och flög framåt på en sandig asfalt typ under en bil. Inte så kul, men kunde inte göra något annat än att snabbt stiga upp och hoppas på att INGEN såg mig. Tur så kan man skratta åt sig själv, men lite sjukt har jag nog faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar